Idag har vi varit på lunch hos Madde. Blivit lite bortskämda den här veckan men det är väldigt skönt. Jag har grejat på med lite tvätt och dagen har bara försvunnit. 

Det här med att dagarna bara försvinner är ett stort problem för mig. Särskilt när det gäller skolan. Jag har två uppgifter som är rätt stora som ska vara inlämnade inom en väldigt snar framtid. Jag hinner ju aldrig plugga. När Agnes sover passar jag på att städa och plocka undan, annars skulle ju huset rasera väldigt snart. När hon är vaken så tar ju hon all min tid. Tid som jag vill ha bara med henne också naturligtvis. Så då är det skolan som får lida. Tänkte att jag skulle hoppa av geriatriken men fick lov att läsa den på distans. Då kunde jag ju inte säga nej... Så nu sitter jag här med känslan av att tiden inte räcker till för något annat än just det nödvändiga och denna eviga stress.

Nu blir det att ta mig i kragen och fortsätta med att vika tvätt.

/SQ