Agnes har haft ytterligare en bra natt. Men gårkvällen va dock inte lika skoj. Hon skrek o skrek. Började fundera på om det va jag som hade ätit nåt konstigt så att hon har fått magknip av det men kommer inte på nåt. Det gick över iallafall.

Idag kommer Peppes kusiner. Vi ska på middag hos hans föräldrar i em. Men före det så antar jag att Peppe ska fortsätta lägga marksten. Det kommer bli skit fint när det är klart! Men det verkar vara ett himla pusslande.



Jag kan inte riktigt fatta att det har gått 3 månader sen du försvann. När jag vaknade inatt så satt jag och funderade på dig. Jag kan känna mig så himla förbannad, inte på dig. Vem vet jag faktiskt inte. Den/det som tog dej ifrån oss alla. Sen om det är nån högre makt eller den jävla bilen skiter jag faktiskt i. För du är borta. Hur mycket jag än vill backa tiden så går det inte. Jag, alla, saknar dig så sjukt mycket, hoppas du kan känna det där du är.